EN SVÅR OCH JOBBIG GREJ



Du har så lätt att stampa sönder, när du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när du vill och när du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig

Jag kan känna mig bekväm i dina ögon, när du ler
Men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där
Det är som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0